Efter mitt första ultralopp i Umeå-skogarna den 14:e september 2013 togs träningen upp till en ny nivå. Jag blev helt såld på trailern för det absolut första Ultravasan, Vasaloppet till fots. En panikartad känsla efter anmälan var tvungen att omforma sig till en plan för hur jag skulle klara av att ta mig från Sälen till Mora springandes. Det var dubbelt så långt som jag tidigare klarat av – 90 km och det utan att kunna vila i nerförsbackarna som skidlöparna kan.
De första steget var att jag visste att jag måste hålla i löpningen även under vintern. Jag försökte spring 4-5 ggr i veckan mellan 10-20 km oavsett väder och underlag. Som tur var hade vi ganska snöfattigt den vintern 2013-14 och jag kunde springa barmark ända in i mitten på januari.
Löpmässigt var planen att jag för varje månad skulle springa ett långpass på en distans motsvarande månadens nummer i mil. Så månad nummer 1 (januari), skulle jag klara av 1 mil, februari 2 mil, mars 3 mil osv. I juli gjorde jag ett genrep och sprang 7 mil på egen hand med alla förnödenheter med mig. Sen gällde det bara att under Ultravasan, som gick i augusti, inte stanna efter 8 mil utan fortsätta ända in i mål. Jag tänkte att det ska nog gå med lite folk runt omkring, en nummerlapp på bröstet och en väntande fru på målrakan i Mora.
Byte av kosthållning för bättre återhämtning
Under hösten 2013 läste jag en hel del böcker och lyssnade på podcasts om uthållighetsträning och livsstilen hos ultralöpare och andra som sysslar med extrema uthållighetsidrotter. Ett mönster som jag tyckte formade sig var att många upplevde en snabbare återhämtning på en helt vegetarisk kost. Det verkar som att något i animaliska produkter ger tecken på inflammation i kroppen. Genom att utesluta den typen av mat låter man kroppen fokusera på att reparera och återställa kroppen från annat slitage som stress och idrottarens fall det slitage som träning ger.
Här är några exempel på böcker och podcasts som inspirerat mig när det gäller just näringsintaget. Den engelska termen är Whole Foods Plant Based, vilket skulle kunna översättas med plantbaserad kost på råvaror. Det är 100% vegetariskt (veganskt) men taget ytterligare ett steg där man försöker undvika även processad mat. Pommes frites friterade i olja är ju vegetariskt men kanske inte så näringsrikt.
Jag upplever att detta var en starkt bidragande orsak till att jag lyckades ta mig i mål på Ultravasan, och dessutom på en tid och placering som jag aldrig trodde att jag skulle klara av. Och det är inte under själva loppet jag menar då utan vägen fram dit. Jag kan inte annat än instämma i det som andra redan vittnat om kring denna typ av kosthållning. Man känner sig piggare, återhämtar sig snabbare och blir väldigt sällan sjuk. Faktum är att jag inte har haft en sjukdag sen jag gick över till vegansk mat. Det har nu gått 18 månader.
Ett regnigt Dalarna från Mora till Sälen
Min fru ställde upp och följde med mig ner till Dalarna den där helgen i augusti 2014. Längs vägen mellan Mora och Sälen minns jag hur vi båda började känna oro för hur det här skulle gå. Det fullkomligt öste ner regn. Lusten över att springa i det vädret var inte så hög och att åka hela sträckan i bil bidrog inte till det bättre. Om det känns långt med bil, hur ska det inte då kännas imorgon. Väderleksrapporten lovade dock inte störtregn under lördagen, men tankarna gick kring att man kanske måste söka skydd under en gran om det kommer ett skyfall.
Vi hade hyrt en stuga i Lindvallen där vi checkade in på fredagskvällen. Jag laddade med tacos, vegetarisk såklart, och såg sedan på nåt underhållningsprogram på SVT. Slog av teven vid 9-tiden men kunde absolut inte somna…. det kändes som en evighet och en viss uns av panik kom över mig. Att inte ha få en okej natts sömn är inte den bästa uppladdningen inför en sån här urladdning. Det hjälper dock inte att tänka på det när man verkligen behöver sova. Undvek att kolla på klockan…
På något vis måste jag ha lyckats somna i alla fall, för ett starkt minne är när klockan ringer kl 04.00 och jag är helt väck i huvet och kroppen. Hela kroppen skakar. Klär på mig kläderna och med skakig hand tvingar jag i mig en dubbel portion havregrynsgröt sked för sked. Det var som att kroppen hade slagit av och var inne i den djupaste sömnen fortfarande. Skulle ha varit kul att ha mätt temperaturen på kroppen då, för det var som att jag hade frossa.
Det släppte något när vi åkte ner till starten i Berga By. Nere i startområdet var det kring 900 andra löpare och en hel del supporters. Stämningen var magisk på nåt vis, en lätt dimma och de hade tänt massor av marschaller upp längs första backen. Några minuter före starten spelade de Jon-Henrik Fjällgrens jojk till sin bortgångne vän Daniel. Jag tänkte att nu står jag här och ska precis börja springa det lopp som för knappt ett år sen kändes så avlägset rent prestationsmässigt. Men jag kände mig samtidigt lugn över att jag skulle fixa det. Den känslan gjorde mig upprymd och det rullade några tårar ner för mina kinder när de spelade Jon-Henriks känslosamma jojk.
Sen när de började räkna ner och alla deltagare skrek med i nedräkningen var det som bortblåst, då gick jag in i en bubbla. En bubbla jag tror jag befann mig i hela loppet, för när min fru efteråt säger att det var så dåligt väder med duggregn och allmänt kallt helt tiden så fattade jag ingenting. Vadå, har det regnat idag?!
10-9-8-7-6-5-4-3-2-1…. Ultravasan 90 km var igång!
