Det var ett tag sen jag skrev och det beror helt enkelt på att jag fick ont i fotleden för några veckor sen. Det gjorde mig nedstämd och jag var orolig över att den löpträning jag kommit igång med skulle få ett långt och ofrivilligt uppehåll.
Det som hände var att jag vid mitt senaste personrekord på 44,6 km fick lite ont mot slutet av distansen. Jag tänkte att det var naturligt eftersom jag sprungit så långt och så länge. Jag vilade några dagar efteråt.
När jag gav mig ut för att mjuka upp kroppen och lederna igen på en kortare milsrunda fick jag ont på utsidan av fotleden efter ca 3-4 km. Vissa sorters smärtor brukar jag inte bry mig om, men på det här stället kändes det inte bra och jag gick därför hem direkt.
Efter 2-3 dagars ytterligare vila provade jag på nytt, men samma smärta kom igen efter bara nån kilometers löpning.
Överbelastning av sena i fotleden
Jag är ingen idrottsläkare eller fysioterapeut, däremot har jag en viss medicinsk skolning och har kommit fram till att det kan vara en sena på insidan av vänster fotled som överbelastats. Smärtan kommer strax under fotknölen.
Jag har en förkärlek för att springa på hårt och platt underlag eftersom jag där kan hålla ett jämnt och monotont tempo. Det ger mig nån form av meditativ upplevelse och därför springer jag helst på asfalt och längs landsväg, kilometer efter kilometer, mil efter mil.
Det kan vara så att det hårda underlaget i kombination med en alltför snabb ökning av distansen för tidigt på året gjorde att jag överbelastade och slet för hårt på fotleden.
Massor av vila och mjukare underlag
Det fanns inte så mycket annat att göra än att ägna sig åt vila, massor av vila. Eftersom jag kommit igång så fint med träning och känner mig full av energi att träna började snegla en del mot andra träningsformer som t.ex. cykel eller kajak.
Med 4-5 dagars vila mellan träningspassen har jag successivt ökat på distansen igen och klarade nu i helgen som gick att springa en halvmara igen (21,1 km på 1h36min). Jag har sett till att minst 50% av passet går på grusväg eller i terräng och max 50% får vara på asfalt.
På väg tillbaka till de långa distanserna och jag ska försöka slå ytterligare personrekord 2-3 ggr under denna säsong. Kanske blir det ett officiellt ultralopp också innan hösten går över till vinter.
Jag har uttalat mig positivt tidigare om barfotaskor / minimalistiska skor vid löpning. De som är tveksamma och motståndare ser såklart en möjlighet att sätta åt när sånt här inträffar. Det finns dock inga vetenskapliga stöd för att minimalistiska skor ger högre andel skador än vad dämpade skor gör.
Skulle jag ha fått samma skada om jag haft dämpade skor? Nej, det skulle jag inte. Men inte på grund av att dämpningen skulle ha skonat fotleden utan av den enkla anledningen att jag inte ens skulle ha kommit på tanken att springa så långt. Boken Born to run och löpning i minimalistiska skor är det som fått mig att börja och än har jag inte slutat. Imorgon blir det 4×400 m för att höja den aerobiska tröskeln!
