Det var ett tag sen jag skrev något inlägg här på sidan, men det har absolut inte något att göra med att jag slutat springa. Faktum är att det är tvärtom. Löpningen har vuxit och fått en väldigt stor plats i livet, kanske alltför stor enligt andras ögon.
Såg att det senaste inlägget jag skrev var från den 13:e september 2013, dagen före vad som var min premiär i ultralöpningssammanhang. Det blev aldrig av att jag ens skrev hur det gick på loppet, så jag får väl börja där helt enkelt för att sen ta mig fram till dagen då jag själv tycker att jag fötts som ultralöpare.
Salomon Trail Tour Ultra 2013
Den 14:e september 2013 gjorde jag min premiär i ett lopp som klassas som ultra. Det var ett traillopp från Tavelsjö till Umeå. Det var premiär även för detta lopp som en del av Salomon Trail Tour. Loppet uppmättes till 48 km och gick längs den vackra Tavelsjöleden med mestadels stig med inslag av grusväg bitvis.
Jag minns att jag hade stor respekt för distansen. Hade innan sprungit längs leden ca 35 km och var då helt slut. Fick ringa efter hämtning då benen sa stopp och jag inte hade någon erfarenhet av hur man kan undvika djupa svackor eller ta sig ur en.
Gick ut väldigt lugnt i loppet och la mig i en grupp av löpare som kändes hålla ett lagomt tempo kring 6-7 min/km. Starten på loppet gick mestadels uppför från badstranden i Sand vid Tavelsjön upp på Tavelsjöberget. De snabbaste löparna försvann ganska fort uppför och jag låg väl kring 50-60:e efter den första milen.
Ner mot övergången vid Kassjövägen hade vi avverkat kring 12 km och jag kände att jag fick bromsa lite i nerförslöpningen bakom de andra i gruppen. Jag gjorde ett snabbt stopp vid dryckeskontrollen och kom ut först i gruppen av löpare jag sprang med. Hamnade då i mitt vanliga träningstempo kring 5-6 min / km beroende på kupering och underlag, vilket gjorde att jag sakta men säkert avancerade upp i fältet.
Ju längre in i loppet desto glesare mellan löparna blev det. Eftersom jag hade gått ut medvetet väldigt lugnt fanns det alltid någon ny löpare att ta sikte på och försöka kämpa sig ikapp. Upp mot Hamptjärnsstugan vid ca 35 km började dock krafterna tryta och jag minns att jag spenderade ett antal minuter vid den stationen för att fylla på med bränsle. Det serverades bland annat chips och coca-cola som jag tog utan att tveka det minsta. Mitt näringsintag idag (1,5 år senare) är något annorlunda.
Ner från den kontrollen och in mot Umeå sprang jag förbi ett par löpare till. Upp mot Bräntberget, där målgången var, hade jag några löpare som hakat på och tyvärr så lurades de med i en felspringning. Jag var ganska trött mentalt (kanske det var en rebound efter coca-colan) och missade att se snitslarna och hamnade inne i ett bostadsområde. Letade säkert i 3-4 minuter efter den rätta vägen. Väl inne på rätta sträckningen igen fick jag krampkänning och minns att jag hade enormt tungt att försöka hoppa över några fallna trädstammar sista stigen in mot mål. Hade väl kanske 1,5 km kvar till målet då.
Lyckades stapla mig i mål på en 19:e plats efter 4 timmar och 13 minuters löpning. Det är lätt att sätta rekord när man är ny på nått. Det var både det längsta loppet tidsmässigt och det längsta distansmässigt för mig.
Kände mig inte som en ultralöpare ännu
Även om Salomon Trail Tour Ultra var ett ultralopp så kände jag mig inte som en ultralöpare ännu. Det stod att loppet skulle vara 48 km, men min GPS i telefonen sa att jag sprungit ca 44 km. Okej, det är över ett maraton och det är då per definition ett ultramaraton. Men det kändes som att det fanns en underton av att man måste springa ännu längre lopp än så för att kunna säga att man är en ultralöpare. Dessutom räcker väl inte ett lopp för att man ska kunna säga att man ÄR EN ULTRALÖPARE.
Det blev ganska lugnt med löpning perioden efter och det var inte förrän jag exponerades för den maffiga trailern för det historiska första Ultravasan, Vasaloppet till fots, som jag fick luft under vingarna igen.
Jag blev helt såld på den filmen och kände att jag bara måste vara med här. Dubbla distansen? Hur ska jag klara av det? Jag hinner inte fundera ut det nu, för jag vet ju att anmälningar till Vasaloppets arrangemang försvinner fortare än blixten. Jag anmälde mig och fick 1 av de 1000 platserna som var maxtaket för loppet. Biljetterna tog slut på en kvart, något som vid tidpunkten verkade skrämmande. Finns det verkligen så många som kan klara att springa 90 km…
Vägen till Ultravasan 90 km…hade börjat
